TIPS & RÅD

Bra att veta om vanliga sjukdomar:

Kolik
Kolik är ett samlingsnamn olika sjukdomstillstånd som drabbar hästens buk. Det finns mindre allvarliga fall av kolik som inte kräver veterinärvård och andra som behöver undersökas av veterinär eller remitteras till djursjukhus. Kolik är en relativt vanlig sjukdom bland alla hästar oavsett ålder eller ras, och en av de vanligare orsakerna till akut veterinärbesök under höst och vinter. En bra förebyggande åtgärd är att se till att alla hästar alltid har tillgång till vatten, att de får foder av bra kvalité utan onödiga tillsatser, och att de motioneras regelbundet. En häst som en gång har drabbats av kolik har en statistiskt högre risk att få kolik igen.

Det är i princip omöjligt för dig som hästägare att veta vilken typ av koliksjukdom hästen har drabbats av, men det är viktigt att känna till symptomen för att kunna tillkalla veterinär i tid. Om du ser att din häst skrapar med hovarna, tittar sig åt buken, ligger ner i hagen mer än vanligt eller rullar sig bör du kontakta veterinär. Du kan skritt- eller travmotionera hästen i 10-15 minuters intervaller och därimellan låta hästen vila i väntan på veterinär. En häst som rullar sig konstant, flemar, ligger på rygg, svettas eller visar tecken på stark smärta kan ha akut kolik och veterinär bör tillkallas direkt. Medan ni väntar på veterinären kan det vara klokt att tänka igenom transportmöjligheter, försäkringar och ha hästens pass redo utifall att hästen behöver remitteras till djursjukhus.

Sårskador
Gårdsveterinärerna kan framgångsrikt behandla de flesta sårskador genom rengöring och bandagering i fält, eller att de sys. Sår på hästar kan ofta se värre ut än de är, eftersom det ofta blöder rikligt och de kan vara täckta med jord eller smuts. En sårskada är riktigt akut enbart om det uppstår en ihållande eller pulserande blödning. Lägg i så fall ett stadigt tryckbandage på såret och tillkalla genast veterinär. Enklare sårskador kan behandlas framgångsrikt hemma utan veterinärbesök med lämplig sårvårdsutrustning. Men tveksamma fall t.ex djupa sår, kraftigt förorenade sår, lednära sår eller sår som glipar bör undersökas av veterinär samma dag. Kontrollera gärna hästens pass för att se om den är stelkrampsvaccinerad och ta hästens temperatur med en termometer (den bör vara mellan 36,9-38,2 grader).

Vid behandling av sår är det viktigt att tänka på säkerheten och att hästen kan sparka reflexmässigt. Ibland kan det vara nödvändigt att använda en brems för att få en orolig häst att stå still. Linda då snaran på bremsen runt hästens överläpp och vrid öglan försiktigt framåt tills den sitter stadigt. Bremsen frigör endorfiner som minskar smärtan och lugnar hästen. Det är viktigt att inte skada hästen, om du är osäker på hur du ska göra är det bättre att rådfråga veterinär eller undvika att använda bremsen.

I väntan på veterinär kan såret göras rent med koksalt och bandageras. Använd inte tvål, jodopax, klorhexidin, väteperoxid, alsolsprit, salvor eller sårspray. Ljummet vatten för grovrengöring och därefter koksalt är den bästa behandlingen. När såret är rent och inga smutspartiklar kan ses så bandageras det lämpligen med en steril kompress mot såret, därefter bomull, gasbinda och ytterst en skyddande elastisk binda. Var noga att inte dra åt bandaget för hårt, eftersom det kan stoppa blodflödet till benet. Vid tveksamheter är det alltid bäst att ringa och rådfråga Gårdsveterinärerna.

Fång
Fång är en mycket smärtsam sjukdom som drabbar hästens hovar och bör skyndsamt undersökas av veterinär. Fång orsakas av en inflammation i lamellraden i hoven, som binder samman kötthoven med hovväggen. Vad som orsakar inflammationen har länge diskuterats, modern forskning tyder på att underliggande sjukdomar EMS och PPID (se nedan) har en viktig roll i sjukdomsutvecklingen, och predisponerar vissa hästar till fång. Andra faktorer som kan trigga sjukdomen är överutfodring med kraftfoder, konsumption av näringsrikt gräs, kvarbliven efterbörd efter fölning, eller kolik.

Tidiga symptom på fång är en förstärkt digitalpuls i frambenen, ovilja att röra sig och att hästen står med frambenen framför sig i "sågbocksställning". I ett akut skede kan hästen vägra att gå framåt eller lyfta ett framben, svettas och visa tecken på kraftig smärta. Obehandlad fång kan i slutändan övergå till ett kroniskt skede där hovbenet sänks och roterats i förhållande till hovväggen. Detta medför oftast en dålig prognos och hästar som har så långt gångna symptom måste ibland avlivas.

Vid tidiga tecken på fång är det viktigt att snabbt tillkalla veterinär. Ta in hästen från betet och ställ den i en box med mjuk ströbädd, minst 20 cm djup. Kyl gärna benen med kallt vatten i 10 minuter. Ta bort allt kraftfoder och fodra med näringsfattigt hö, gärna i ett upphängt hönät. Många hästar tillfrisknar helt efter veterinärbehandlig med smärtstillande och anti-inflammatoriskt läkemedel samt konvalescens i box. Kom ihåg att hästar som en gång har haft fång löper större risk att få det igen, rådfråga Gårdsveterinärerna om hur du bäst kan förebygga ett återfall.

EMS
Ekvint Metabolt Syndrom (EMS) är en sjukdom som liknar diabetes hos människor, med överproduktion av insulin och/eller insulinresistens i kroppens celler. Det drabbar ofta ponnyraser i åldern 5-15 år som har lätt att lägga på hull, men kan även drabba hästar. Sjukdomen orsakas av en kombination av genetik, överutfodring och brist på motion. Ponnyer som får en diet med stor mängd smältbara kolhydrater (fruktsocker, glukos och stärkelse) lagrar detta som fett och får samtidigt en ökad utsöndring av insulin. Detta sker ofta på våren när ponnyn släpps på bete och det färska gräset leder till en plötslig överproduktion av insulin. Överproduktionen av insulin i kombination med hormonproduktion från fettceller ökar risken för fång vid just den här årstiden.

Symptom på EMS är typiska fettansamlingar längs mankammen "fettnacke", runt svansroten, längs ryggen och bakom skulderbladen. Ponnyn har ofta ökad aptit och törst, den urinerar mer än vanligt pga den förhöjda blodsockerhalten. Misstänker du att din ponny har EMS och den löper risk för fång kan vi göra ett Oralt Glukostolerans Test (OGT) för mätning av glukos, insulin och triglycerider i ett blodprov.

Behandling av EMS går ut på att minska hästens vikt genom att minska mängden och energiinnehållet i fodret i kombination med ökad träning. I vissa fall kan detta kombineras med medicinering. En plötslig viktminskning kan orsaka fettlever eller magsår, därför bör bantning ske gradvis i upp till 6 månader eller ett år. Om ponnyn har haft fång bör man vänta tills den har tillfrisknat helt innan man börjar med träning. Om du köper ett måttband för häst kan du gradvis följa ponnyns vikt, som bör sjunka med ca 0,5% av kroppsvikten per vecka. Rådfråga Gårdsveterinärerna om hur du bäst lägger upp ett viktminskningsprogram.

PPID
Pituitary Pars Intermedia Dysfunction (PPID) också kallat "Cushings syndrom" är en störning i hästens hormonproduktion som framförallt drabbar äldre hästar över 15 år. Det orsakas av en förhöjd produktion av hormonet ACTH i hjärnan, vilket i sin tur leder till förhöjd produktion av kortisol från binjurarna och ökad insulinsekretion från bukspottskörteln. Det förhöjda insulinvärdet i blodet ökar risken för fång. De höga kortisolvärdena gör att hästen tappar muskelmassa, får lång krullig vinterpäls som inte fälls normalt på sommaren, får större risk att få hudinfektioner, tarmparasiter och tandproblem.

Symptom på PPID kan ofta likna normala åldersförändringar på äldre hästar, därför är det säkrast att låta en veterinär ta ett blodprov för att ställa diagnos. Sjukdomen kan inte botas men det finns framgångsrik medicinsk behandling som kan ge goda resultat. Behandlingen är livslång och kräver en engagerad djurägare. För bäst resultat är det viktigt att diagnosticera PPID tidigt i förloppet, därför är det bra att låta Gårdsveterinärerna undersöka din häst om du misstänker PPID.

RAO
RAO (Recurrent Airway Obstruction) kallades tidigare kronisk bronkit eller kronisk hosta och är den vanligaste respiratoriska sjukdomen hos vuxna hästar. Det är en kronisk inflammation i hästens luftvägar som uppstår till följd av inhalation av allergener i miljön. Dessa allergener kan bestå av mögelsporer, jästsvampar eller damm och höpartiklar. Sjukdomen drabbar oftast medelålders till äldre hästar och kännetecknas av en torr återkommande hosta som ofta dyker upp under vinterhalvåret. Hästen presterar sämre än vanligt vid träning, andas med vidgade närborrar i vila och har ibland lite näsflöde men sällan feber.

Den viktigaste åtgärden för att förebygga och behandla RAO är att hästen har en ren och dammfri miljö. God ventilation, uppstallning i utebox, blötläggning av hö innan utfodring är viktiga åtgärder som kan minska hästens symptom. Ofta har miljöåtgärder bättre och mer långvarig effekt än medicinsk behandling. Om hästen trots en ren och dammfri miljö fortsätter att hosta är det dags att tillkalla veterinär. Oftast räcker det med en klinisk undersökning i fält för att ställa diagnos, men ibland kan det kräva endoskopering eller BAL (bronkoalveolärt lavage) för att ställa definitiv diagnos. Det finns framgångsrika behandlingsmetoder om sjukdomen upptäcks i tidigt stadie, och ofta kan hästen bli symptomfri efter behandling och återgå till normal träning. Därför är det viktigt att ringa Gårdsveterinärerna om hästen har en regelbunden hosta som inte försvinner och du misstänker att hästan har drabbats av RAO.